Tanten

Är vi en samling höginkomsttagare. Det var dagens fikarumsklurighet. Nu sitter jag på tåget och skriver utan att kunna lägga in på bloggen direkt eftersom jag är för snål för att kosta på mig en uppkoppling för den korta biten mellan Sundsvall och maken. Väl framme hos honom ska det bli After Work. Det känns minst sagt lite konstigt att följa med honom på något sådant. Vill jag verkligen vara matsäcken när han går på kalas är frågan jag har ställt mig. Han påstår dock att alla kvinnorna på hans jobb är gravt nyfikna på mig och drömmer våta drömmar om att få träffa mig live. F-n trot.

 Det kanske var så att de var nyfikna en gång i världen men nog tror jag att det har hänt nytt även i makens lilla skrutthåla som gjort att det inte är fullt så sensationellt längre att han raggat upp en ny tant. I början när han tjurade på och var hemlig hade vi lite roligt åt det. På vår första semester tillsammans skickade vi ett vykort till hans jobb från Ostrava. Jag plitade och skrev på tjeckiska för att ytterligare späda på dimridåerna. Inte kan jag tillräckligt med tjeckiska för att fylla ett vykort det vill jag inte påstå. Jag kan beställa öl och glass och har koll på några maträtter så långt sträcker sig min språkliga bildning på området. Hur gör man då? Jojjemensan man plockar fram en instruktion. I det här fallet en instruktion för hur man skulle sköta om sina nya skinnskor från Bata. Det hade tagit kollegorna en stund att hitta någo som kunde översätta och inte blev de gladare när de översatt.

 Tydligen kan man köpa sig en gravplats på månen numera. Vad ska det vara bra till?