Maken är nattad
Efter vårt näringssök på Coop fick han lite lunch/middag och blev rysligt sömning så jag nattade honom helt enkelt. Äkta män kan bli så kinkiga om man inte sköter om dem... Jag går omkring och småstökar lite kör tvättmaskin och sånt. Det känns som om jag varit mycket på resande fot på sistone. Det här med att bo på skillda håll gör att det på nåt sätt alltid är eftersatt nånstans. Är jag nere hos äkte mannen på helgen och en del på resande fot under veckan och bara kommer förbi hemma hos mig med smutstvätt så finns här smutstvätt som ingen tagit om hand. Till fördelarna hör väl att man aldrig behöver fundera kring ansvars- och arbetsfördelning i hemmet men det är en klen tröst. Det måste snart bli en lösning på det här med den dubbla bosättningen.
På mina resor har jag lite elakt tittat på folk. Det finns gott om tid till sånt på tåget. Kvinnan i svart skinnkostym, illasittande byxor och kavaj i svart skinn på kvinna med solarierussinskinn som hon förgäves försökte släta ut med en stram knut i nacken var till exempel inte särskilt vacker. Metallicögonskuggan gjorde det inte bättre. Den tysta och tillsynes generade tonårsdottern (?) var söt dock. På nästa tur med SJ var där en kvinna på cirka sextio helt klädd i orange. Orange kavaj, orange kjol och tvärrandiga strumbyxor i orange och brunt bland annat. Var får man tag på sånt? Jag insåg där och då att jag funderar mycket mer på de människor som uppenbarligen lagt ner tid, möda och tankearbete på att klä sig och så blir det så fel. Alla normalillaklädda passerar liksom bara utan att jag bryr mig särskilt stort men det kanske är helt naturligt.
Andra typen som jag ägnar lite funderande åt är också de som fastnat. Hockeyfrilla fortfarande, samma turkosa ögonskugga som de fick komplimanger för på sjuttiotalet. Mannen som jag fick mitt ilskeutbrott på i tisdags är också sån fast vete sjutton var han fastnade men raggarfrissa som möts från höger och vänster på hela huvudet kanske (jag tvivlar) snyggare när där fanns mer hår att kamma ihop...
Är det bara jag som har så "elaka" barn att de säger vad som passerat bäst före datum och som jag bör undvika?
På mina resor har jag lite elakt tittat på folk. Det finns gott om tid till sånt på tåget. Kvinnan i svart skinnkostym, illasittande byxor och kavaj i svart skinn på kvinna med solarierussinskinn som hon förgäves försökte släta ut med en stram knut i nacken var till exempel inte särskilt vacker. Metallicögonskuggan gjorde det inte bättre. Den tysta och tillsynes generade tonårsdottern (?) var söt dock. På nästa tur med SJ var där en kvinna på cirka sextio helt klädd i orange. Orange kavaj, orange kjol och tvärrandiga strumbyxor i orange och brunt bland annat. Var får man tag på sånt? Jag insåg där och då att jag funderar mycket mer på de människor som uppenbarligen lagt ner tid, möda och tankearbete på att klä sig och så blir det så fel. Alla normalillaklädda passerar liksom bara utan att jag bryr mig särskilt stort men det kanske är helt naturligt.
Andra typen som jag ägnar lite funderande åt är också de som fastnat. Hockeyfrilla fortfarande, samma turkosa ögonskugga som de fick komplimanger för på sjuttiotalet. Mannen som jag fick mitt ilskeutbrott på i tisdags är också sån fast vete sjutton var han fastnade men raggarfrissa som möts från höger och vänster på hela huvudet kanske (jag tvivlar) snyggare när där fanns mer hår att kamma ihop...
Är det bara jag som har så "elaka" barn att de säger vad som passerat bäst före datum och som jag bör undvika?
Kommentarer
Trackback
