Kalasbyxa

På tisdagen skulle jag direkt från jobbet och med tåget till maken för vidare transport till huvudstaden. Hur som helst och eftersom det känns bättre att vara något så när ordentligt klädd när man ska till storstan och eftersom jag egentligen inte tycker om att släpa en himla massa packning satte jag på mig kjol redan hemma. Eftersom det fortfarande är vinter behövs strumpbyxor. Eftersom det var kallt satte jag på mig ett par grova, varma. Redan innan jag hunnit ut på gatan insåg jag att det skulle komma att ta en ände med förskräckelse. Det var ett par typiska kalasbyxor!

 

Alla som var barn på sextio- och sjuttiotalet minns dem säkert. Knastrig syntet, alltid med korviga ben och för klen resår så att de sakta kasar ner över rumpan. Det här var sådana. Vid busshållplatsen var det tvunget att göra en akrobatisk manöver för att försöka få dem att stanna kvar med en viss höjd över stövlarna. Att promenera som jag egentligen tänkt var inte att tänka på. Bussen kom och jag tog den. Så långt frid och fröjd men säg den lycka som varar beständigt. Jag blev tvungen att kliva av. Från busshållplatsen till jobbet är det tre kvarter. Väl framme var kalasisarna också framme mer eller mindre på sin slutdestination vid stövelskaften. Fatta hur kul det måste sett ut med en plågad tant med ryggsäck, kjol och kappa och strumpbyxor på väg neråt i en rasande (!) fart. Sällan har det varit så ljuvligt att komma till jobbet.

 

Väl på jobbet dök jag in i damrummet och sen var det gnäll inne hos jobbar kompis H. Hon tittade på mig och upplyste mig om att min kjolfåll hängde ner också. Lunchen fick ägnas åt strumbyxinköp i största försiktighet för att inte på stan tappa de jag hade på. Till maken anlände jag så småningom med en kjol lagad med häftapparat.  Stiligt och tjusigt värre!

 

Själv anser jag att kalasbyxor skulle in på straffskalan. Riktigt vidriga brott borde bestraffas med livstids kalasbyxa, skata på glid ner för rumpa och ben, gärna även med något kliande material kombinerat med något som gör dem helt och hållet fyllda av statisk elektricitet. Det vore ett straff det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0