Tupplur och arbetsmarknadsrelaterat gnöl

Det var just vad jag tog mig alldeles nyss. Riktigt skönt var det. Sen ringde maken och tur var väl det. Man vill ju gärna kunna somna i kväll också så att inte morgondagen blir lika slitsam som denna dagen. Helgens semester känsla gjorde det omöjligt att somna igår och idag har jag varit gravt mörtögd och gäspig.

Under eftermiddagen har jag suttit på ett sammanträde med diverse lokala mindre högdjur. Hade det inte varit så totalt bortglömt i morse hade jag nog kostat på mig att måla ögonen och klätt mig en smula mindre avslappnat. I alla fall fick vi en genomgång av framtidsutsikterna på arbetsmarknaden. Tydligen ser man en riktig utförsbacke med större och större brist på arbetskraft med bara lite hack i kurvan beroende av konjunkturen. Det är konstigt att man fortfarande bara pratar. Det är ju inte precis någon nyhet. Det är enkelt att räkna ut hur många som går i pension, det är enkelt att räkna ut hur många ungar som är på väg ut i arbetslivet och det har man gjort rätt länge. Trots att man vet det är det fortfarande så att ska man ha jobb ska man vara man (helst i alla fall) och runt trettio och med ett svenskklingande namn. Vore jag arbetsgivare skulle jag anställa mig. Med utflugna ungar och en massa erfarenhet och dessutom rivig och för det mesta rationell. Men tji får man. 

Det fånigaste var väl mannen på 50 som valde en streber på 25 för ett jobb för att han skulle vara så bättre på att prata med ungdomar. Varför, och nu vädrar jag kanske en fördom, medelåldringar så mycket fördomar. Är det verkligen så otroligt annorlunda att vara ung idag än på 80-talet. Varför skulle man inte kunna prata med ungdomar bara för att man själv inte är någon längre? Handlar det inte längre om försörjning/trygghet, miljö, kärlek och ofta så småningom en lust att bilda familj? Jag tror ändå att det som är viktigast i livet är sig likt generation för generation och i alla kulturer.

Hoppet står till ungdomen. Jag hoppas och tror att de som gått igenom "flumskolan" och som curlat runt mellan uppoffrande föräldrar och dagis som försökt lära dem att de är viktiga och värda att lyssnas till (och att det är de andra också), i alla fall har en sak i högre omfattning än tidigare generationer - ett öppnare sinnelag.  De ha dessutom lärt sig att vara mer kritiska och inte köpa någon annans sanningar riktigt lika lätt som förr när det mer bara fanns tillgång till en sanning i taget. Det har inte funkat fullt ut och för all del visst finns det väl ungar som curlats till fågelungar som bara väntar och gapar men jag gillar uppfostringsprincipen, kärlek och respekt kombinerat med kritiskt sinnelag och informationssökarförmåga. 

Hoppas, hoppas att dessa när de kommer ut inte är så snabba att bestämma sig för att en likandan till alltid är det bästa. Att de kanske kommer att tordas ändra arbetsmarknaden så att det görs plats för fler sorters människor, kanske till och med medelålders tanter som vill göra nåt nytt nu....

Maken rapporterade från sin del av södra Sverige. Tydligen hade svärfar fixat sig frukost själv och dessutom hade han kokat potatis tills maken kom hem på lunchen. Ingen vet hur han bar sig åt för att få fram potatis från längst ner i kylskåpet. Det är sånt som han egentligen inte alls kan, böja sig alltså, efter benbrottet. Det är nog bra för honom att ha lite folk omkring sig och lite att försöka ge sig på att fixa. Det trista med en stressad hemtjänst är att de fungerar precis som somliga föräldrar. I brist på tid gör man själv. Det tar längre tid och det är svårare att ta sig tid för att träna. 



Kommentarer
Postat av: Annieverse

Det var många kloka ord!

Den här ungdomshysterin är väl något som härskat i Sverige under en ganska lång period. Och till skillnad från många andra länder skiljer "vi" gärna generationerna åt. Unga festar inte gärna med äldre (och tvärtom), etcetera. Därför är vi väl inte så bra på att umgås med varann, och det förutsätts att någon i din ålder inte kan få någon vettig kontakt med generationen under.



Visst är livet sig likt i det stora hela, i olika kulturer med. Jag tycker t.ex. att koreaner och tyskar är som svenskar är mest, de är bara lite mer koreanska resp. tyska ;-)

2008-06-10 @ 16:19:30
URL: http://annieverse.wordpress.com
Postat av: Tanten

Anniverse: Jo, livet är sig likt. En sak som jag funderat över när det gäller tyskor är dock - hur mår de egentligen? När barnen var små sydde jag och köpte alltså Burda ibland även annars om jag bläddrat i tyska magasin verkar det som om de finns en stor marknad för mag- och tarmreglerande preparat av annonserna döma. Nu var ju det ett tag sen och de kanske äter mer fibrer nu så det har gått om sig...

2008-06-10 @ 17:05:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0