Tror ni gossen kommer att klä i sin t-shirt?

I dag kommer de hem! Väskan är laddad med näsdukar och kamera. Innan dess ska jag riva av lite mer "hemligt" valberedande.  Det känns mest just idag som en transportsträcka för det verkligt viktiga här i livet. Normalt sätt tycker jag att förtroendeuppdrag är väldigt viktiga och eftersom det just handlar om ett förtroende nästan viktigast av allt. Men fasterblivandet slår högre så är det.

Det är till och med så att jag har haft svårt att sova. På det här hotellet har jag genom åren tillbringat bra många nätter och aldrig haft det problemet. Svårt att somna och jag vaknade en och en halv timme före väckarklockan. 

Jag kommer att vara rent aptrött innan den här helgen är över med allt vad den för med sig. Både av fixande och av orosmoln. Redan innan den börjat gnisslar det. Inser mer och mer och för varje år som går att jag är vansinnigt lik min far i en del avseenden. Social enstöring det är vad jag är med oerhört svårt för att tycka att det är roligt att har "roligt". Kanske är det det som gjort att vi varit så förskonade från större familjegnissel. Vi ägnar oss så sällan åt att ha några ambitioner om att verkligen ha lyckade jular eller perfekta mottagningar. Det blir som det blir och det blir för det mesta bra. Alla måste inte vara glada och vilja samma sak samtidigt. 

Det där ska jag fundera mer på - högt ställda lyckoambitioner kontra faktiskt upplevd lycka...

Återkommer!

Kärlek, fred och förståelse!

Kommentarer
Postat av: Annieverse

Men! Vilken ljuvlig T-shirt!!



Jag är lik dig, förstår alltsomoftast inte vitsen med att "ha roligt" och vara sådär jättetjosan-social. Med åren kräver jag allt mer lugn, och att få lulla runt med mig själv, för att vara tillfreds. En bekant sa till mig att jag är sån för att jag är enda barnet, men det vete f-n. Klart att det kan spela in, jag har ju liksom lärt mig att njuta av mitt eget sällskap (när inget syskon funnits till hands och kompisarna var bortresta/hade annat för sig), men jag tror det är ett personlighetsdrag med.



Högt ställda lyckoambitioner tror jag inte man ska ägna sig åt. Bättre njuta vardagslyckan. Tänk att få dricka en kopp kaffe och se solen lysa över daggfuktigt gräs!

2008-06-16 @ 21:50:15
URL: http://annieverse.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0