Men hur ska man sammanfatta en dylik helg?
Nu är den i alla fall över. Lille "Folke" blev mött av fastern på Arlanda. Han var det mest bedårande söta barn man kan tänka sig. Den lille gossen visade sig ha de absolut längsta ögonfransar jag någonsin sett. De nyblivna föräldrarna såg ut som om de var precis så trötta som man kan förvänta sig att nyblivna föräldrar som tillbringat natten ombord på ett flygplan skulle se ut. Trötta men lyckliga.
Sen bar det norrut till en knepig middagsbjudning där värd och värdinna anlände sist, faktiskt så sist på banan att de inte ens hunnit bjuda sällskapet, det hade därför hunnit bjuda sig själva... Jag kan väl bara säga att efter en tuff arbetsvecka och ett möte så känsloladdat som det var att möta brorsonen var inte den värdinnan på humör för snubbor om sen ankomst, en sen ankomst som mycket kom sig av den matbeställning som lades från den middagsbjudningen som innebar att värd och värdinna fick stanna i Uppsala för att handla mat.
Lördagen ägnade jag åt matlagning för konfirmationsmottagningen. Mycket mat skulle handlas och lagas. Makens äldsta dotter var flitig i köket hon med. Rask som bara en rutinerad McDonaldsarbetare kan vara. Maken, den kraken körde under tiden hem till mig det trettiofem milen i hyrbil för att hämta reservbilnyckeln. Ordinarie bilnyckel hade tappats på promenad och ordning och reda hann någon annan hitta den innan vi märkte problemet. Förmodligen är det på väg genom nyckelmärkningen tillbaka hem igen men vi behövde ju en bil på en gång... Sen fick den stackars mannen köra alla trettiofem milen tillbaka. Jag vet inte vem av oss som var mest mör när kvällen kom men bil har vi och mat blev det.
Söndag ägnades åt konfirmation med tillhörande mottagning. Makens alla fyra barn, två respektive, en farfar, ex-hustru med ny man, ex-hustruns nye mans bror med familj, en himla många andra och allt som allt var det nog en rejäl hop. Jag tror alla blev mätta och att gossen själv var nöjd med både dagen och presenterna. Det tror jag.
Dagen i dag har vi kört en unge till Arlanda för språkresa, en unge med kompis till huvudstaden för vidare transport ut på EU-äventyr i Skottland. Ringt hemtjänst och färdtjänst, "tröstat" arg och ledsen unge på telefon, suttit fast i den gigantiska bilkö som var eftersom det brunnit en bil i Årstatunneln. Nu är vi i en cell på Långholmen med indisk mat i magarna och säger puh. Maken ligger och läser en flera dagar gammal Expressen i pur utmattning, det är honom väl unt. Bara jag hittar en gnutta energi ska jag fråga vart vi ska ta vägen i morgon. Nu är vi i alla fall på semester!
Kommentarer
Trackback
