Tanten

Det är nåt i grunden konstigt med min man. Han var hemma i helgen. Trots det har jag varit sur och less mest hela långa veckändan. Hursomhelst skulle det badas bastu med "grabbarna" klockan fem om lördag. Inget anmärkningsvärt med det även om det känns lite trist att ha så lite tid tillsammans och så mycket ska ägnas åt annat men bor man nu på skillda håll får man finna sig i sånt. Vid nioblecket tog jag ett bad och dressade om, tände lite levande ljus och började vänta hem honom. Datorn ställd på att spela soft musik, lätt romantisk men inte banal. Vid strax efter elva gick jag och la mig. Ensam! Efter ett kom han inramlande och påstår att han älskar mig bland annat för att jag "låter honom" hänga med grabbsen. Kan man bli annat än förbannad?! Jag menar då har han som snyggt försökt att ta ifrån mig alla möjligheter till ett berättigat surande. Inte för att jag låter det hindra mig. Hade man vetat det hade man ju kunnat prata strunt med nån kompis eller så. På lokal eller med en dunk rödtjut eller nåt. Det hade varit lite mindre aptråkigt och patetiskt.

Lite avundsjuk är jag på folk som kan äta tisdagmiddag med sin själs älskade och jag hoppas att ni har förstånd nog att uppskatta det.