Jag mötte tomten
Ja, jag är så jätteavundsjuk på att ni har vinter i norr.
Jag är född i finska Lappland och min sambo i Nordnorge så vi är vana vid snö.
Vilken tur att ni fick tag i hunden.
Vi har ju två jakthundar och det där är den stora skräcken att dom springer iväg ut på vägarna.
Ha en trevlig helg, nu kan ju koppla av för du har ju redan träffat tomten! ;o)
Det blev ju en riktig julberättelse med lyckligt slut! Önskar dig en trevlig helg!
Hej! Jag finns ibland på "alices" blogg (där utan L)och har följt dina vedermödor en tid. Funderingarna, de roliga orden, jobbdramatiken, resorna, maken, sonen på lunch, Humlan, ja, du vet. Nu måste jag bara skriva att idag har du totalt övertygat mig om, att du är den härliga människa jag anat bakom raderna. Att ta sig tid att rädda en jakthund i trafiken och dessutom hitta husse får mig att bli blank i ögonen. Vår stövare blev 18 månader innan han låg död i en dikeskant. Tänk om det fanns fler som du!
Lena L: Nu blev jag lite rörd och generad. Det klart att man försöker. Har man haft hund själv vet man ju precis vilken vånda det är om något händer jycken.
Ja, jag har också ringt polisen om en lösspringande jakthund på E4:an inne i Nyköping en lördag, mitt på dagen. Till min besvikelse mottogs min anmälan av något jag upplevde som en axelryckning. Hunden sprang av vägen ändå.
Annat var det när jag i Skåne ringde polisen om en ko som tagit sig ut ur hagen och gick och betade i diket; då blev det direktinfo och varning på trafikradion.
En annan gång ringde jag om en liten farbror (som drack för mycket och som jag brukade prata med) som somnat på en parkbänk vid ett par graders kyla, där kom polisen och körde hem farbrorn.
Låter som att jag inte gör annat än ringer polisen.