I dag på lunchen shoppade jag. Jag shoppade treo, andra huvudvärkstabletter, näsolja för sabbade nässlemhinnor, rosenrot för att orka vara vaken på dagarna och valeriana för att förhoppningsvis sova på nätterna. Det låter bedrövligt och visst är det väl det men jag vet ju vad det beror på och jag vet att det kommer att gå över bara jag lever igenom. Och leva igenom det brukar jag ju göra. Jag har nått det där gräsliga stadiet att hela huvudet ibland bara går i snabbstrejk och jag kan tomstirra på människor som säger intellektuellt krångliga saker som, ska du ta fika nu?
Idag har jag i alla fall hållit ett tal som det var tur att det hölls över telefon. Jag blev rent rörd själv och min fackliga kollega som satt med såg direkt tagen ut. Nu känner jag att jag i alla fall den här dagen har gjort vad jag kunnat och faktiskt lyft mig i håret för att trots allt elände få till en vettig lösning för våra medlemmar. Jag vet inte hur mycket "realhopp" jag har om att jag lyckades men som sagt jag lyfte mig i håret och gjorde mer än jag egentligen kunde och det får räcka för idag.
I natt vaknade jag svettig på småtimmarna efter en dröm där en av Humlans kompisar hade inlett ett förhållande med en karl i vår företagsledning. Jag vaknade av mina försök att få henne att ta sitt förnuft till fånga. Jag drömmer om nordkoreanska konståkare, snusande karlar som försöker kyssa mig, bilkörning i Indiens berg utan bromsar och jag ligger och snurrar ganska mycket kan jag säga när jag vaknat av dessa konstiga drömmar.
I allt detta är det skönt att inte vara purung. Jag vet att det kommer att gå över. Jag vet också ungefär hur jag brukar reagera och jag tror faktiskt inte att jag kommer att gå in i väggen mer än lite temporärt ibland. Jag känner mig själv och det här är inte den första stressande krissituationen jag behöver ta mig igenom. Det är skönt att vara vuxen. Jag önskar bara att man kunde förklara det för de yngre att i de allra flesta fall blir till och med eländet lättare ju äldre man blir. På samma sätt som tiden går fortare och fortare eftersom man ställer det i relation till redan levd tid blir eländet mindre eländigt om man har en massa gammalt elände att ställa det i relation till. Jag är rätt trygg i den förvissningen, det går över och det kommer snart att vara en massa roligheter också, så har det alltid gått förr i alla fall. Fantastiskt nog är roligheterna och kärleken inte på samma sätt drabbade av inflation. Tjorvade jag till det nu? Äsch för mig är det glasklart.