Teknikfientlig
Trapphuset delas med en kommunal inrättning som har många besök. De flesta av dem är nyanlända till Sverige. Så nyanlända att de i allmänhet inte hunnit lära sig svenska.
I dag blev jag vansinnigt och mot bättre vetande, sötsugen. Jag betalade sex kronor och tryckte knappkombinationen för havrekaka. Spiralen snurrade, nästan ända fram. Skam den som ger sig. En välriktad tackling ger inte önskat resultat. Då kommer två kollegor ut ur fikarummet och hjälper också till att gripa sig verket an. En av dessa två kvinnor kliver upp i trappen och vickar automaten lite. Under tiden kommer där en gentleman nerför samma trapp och frågar artigt om han kan hjälpa till. Han pratar engelska. Det har inte på något vis med saken att göra egentligen men det kändes rätt fånigt att behöva förklara att vi inte alls behövde flytta apparaten utan att det bara var jag som promt ville ha en kaka. Undrar hur han tänkte om de galna svenska kvinnorna som inte drar sig för att bruka våld på en automat när de blir sugna...
Håhåjaja, men du fick din kaka till slut? 6 kronor och en havrekaka, mindre kan ju sabotera en annars fin dag.
Din historia påminner på ett sätt om en jag varit med om.
För en par år sen när jag åkte England runt med mamma och pappa så stannade vi på ett rastställe någonstans längs vägen. Jag fick anledning att besöka ladiesroom och där fann en gammaldags personvåg. Den såg lite ball ut och jag kom på att jag skulle offra 50 pence för att se efter vad jag vägde. Således la jag i min slant och ställde mig på vågen men ingenting hände för myntet hade fastnat. Ptjaa, det var väl då jag började banka på maskinen först försiktigt och när ingenting hände med mer kraft. Självklart kom då en engelsk kvinna in genom dörren och såg mig...
Hon: Bad news miss??
Jag: Öhhh, no. You see my coin...
Hon: Haha, yeah right.
Kvinnor kan! Särskilt svenska kvinnor. Men det är inte bara oskyldiga automater som vet det (fniss).
Pinsammast är ju, att det är svårt att göra en elegant sortie om man ger upp mot en "apparat". Först kikar man över axeln och hoppas att inget sett.... Herrar brukar ibland kunna lösa det med ett knytnävsliknande slag mot apparaten - ungefär som att markera lite "där fick du allt tillslut ändå" - och sedan gå..
Sånda där automater kan verkligen förstöra en annars hyfsad dag. Men det KAN ju hända att gentlemannen i fråga kommer från ett land där snikna och slöa automater också är frekvent förekommande, och därför fann den lilla aktionen högst normal...
Plupp: Ljuvligt, bad news miss? Ser det framför mig.
Mannen: Ujja vad vi kan. Vänta bara!
Britt-Marie: Elegant sorti är inte någon av mina paradgrenar, lika svårt som resa sig och oberört borsta av sig efter fall på isfläck.
Anniverse: Så kan det vara men jag tror han var fullt beredd att hjälp oss att flytta hela automatskrället. En vänlig själ och gentleman verkade han absolut vara.
