Tanten

Skivhörnan lägger ner. En av mina absoluta älsklingsaffärer i stan. Jag inser att det är nåt väldigt uråldrigt över att vilja ha sina skivor även i fysisk form. För mig är det rikedom med böcker och skivor. Inte så att samlingen är så imponerande för en verklig samlare men ändå. En bokhylla ska vara full av böcker och skivor. Allra helst sorterade i bokstavordning. Kylen kan gapa tom, barskåpet också men finns det böcker och musik är man rik. Härligt högtravande jag lät nu hörde jag. På samma sätt är det säkert fullständigt ohippt (ett ganska ohippt ord...) över att gilla att kunna stega in i en affär och få proffsig hjälp med sina inköp.

På Skivhörnan har jag kunnat köpa julklappsskivor åt mig (framför allt) men också både åt mina barn och bonusbarnen. Man har kunnat gå in där och sagt vad de gillar för musik och kunnat få hjälp att hitta nåt annat fast som borde kunna funka. Man vill ju inte ge folk bara exakt det de önskar sig utan helst det de inte visste att de önskade sig. Dit har jag också gått en fredaglunch och sagt att jag vill ha en ny skiva att spela i bilen på väg till södra Sverige och fått en jag inte alls visste att jag ville ha. Det festligaste var väl när jag själv fyllde år häromsistens och bonusdotter J visade ett foto på mig på sin mobil och fick hjälp att hitta en lämplig skiva. Ginza och Itunes i all ära men det fixar de inte. Dystert är vad det är.