Tanten

Idag ringde det en man som ville prata med mig om ett jobb. Man ska inte ropa hej förrän man kommit över ett bäcken som det sägs i sjukvården men i alla fall. Det känns som om det är dags för en förändring. Det innebar att jag från utgångsläget började sex i morse, klädsel som föranledde att konversationen om undersökningen som visat hur folk irriterade sig på slafsigt klädda arbetskamrater dök upp på förmiddagsfikat, svettig under regnjackan skulle ut och kolla på kläder. Vilken mening det blev! Svårt det där att veta nivån på klädsel på ett ställe man aldrig varit på. På firman där jag jobbar nu har vi i princip aldrig besökare och jag skulle säga att majoriteten klär sig ganska avslappnat minst sagt. Kul blir det när vi får chefsbesök från huvudstaden. Då åker kavajerna på cheferna och man kan konstatera besök långt innan flygtaxin kommit. I vanliga fall är fleecekavajen ett förekommande plagg. Visserligen har jag en mer konferensbetonad garderob också men jag känner mig inte precis bekväm i en alltför damig stil så knytblusarna lyser med sin frånvaro.

Det är på det här jobbet som jag har nu som terminalkoftan "uppfanns". Definitionen på terminalglasögon som företaget betalar för den som behöver var att det skulle vara glasögon som man behövde vid datorn på jobbet men inte skulle sakna hemma om man glömt dem på jobbet. Terminalkoftan är samma sak fast kofta. Stillasittande fryslortar som behöver en kofta på jobbet har för det mesta en på plats som man helst inte tar hem... Koftor bekostas dock av den anställde.

När jag blev anställd på den firma där jag nu jobbar minns jag att jag också var klädstissig. Det var helt i onödan visade det sig. Jag har sällan varit så förvirrad efter ett möte som efter det med de bägge chefer som då anställde mig. Den ena satt och trodde att han höll på att få en hjärtattack men hade i och för sig redan bestämt sig för att jag skulle få jobbet. Det hade han bestämt för han hade sett mitt högskoleprov (jo, jag är lite nöjd och skrytsam, även om det var länge sen nu). Den andre chefen satt mest och berättade om olika jobb han hade haft under åren. Själv fick jag knappt en syl i vädret. Sen skulle där göras ett allmänbildningstest. När jag sitter där kommer städet förbi och börjar mäta fönstren i det rum jag satt. Helt säker tordes jag inte vara på om de så att säga ingick i någon typ av stresstålighetstest eller var där för att kolla hur väl jag kunde koncentrera mig på uppgiften trots att de pratade med mig. Förall del det kunde ju också vara en koll på om jag var tillräckligt trevlig för att ha i möblerade rum.

Nå efter att konfererat med både Majros och maken blev det ett par svarta jeans och en snygg lite längre koftjacka också den i svart. Topp i färg och lite klack på skorna, det borde funka, snyggt men inte pråligt....

Nu har jag väl nästan modebloggat - eller?

Ptjaa, nu ska jag packa igen, för intervju, semester och eventuellt möbelbubbande och dessutom läsa igenom en hög med motioner som ska diskuteras på morgondagens styrelsemöte.