Nackdelar
Om man håller på med ett roligt stickprojekt som man gärna vill se hur det växer hamnar man alldeles för mycket framför tv:n. Jösses så mycket skräp man får se då. Jag vet efter gårdagen att man blir vad man äter, man ska ha en helhetsbild av sin heminredning och det är viktigt att ha ett vettigt köpbeteende. Jag glömde man ska inte ha hunddreggel i sängen heller. Det vore vettigare om jag städade, slängde ut de trasiga köksstolarna den som Lillemans polare satt sönder är helt och hållet bortom allt hopp, sprättade räkningskuvert och förberedde mig mentalt på att de ska betalas men det är så mycket lindrigare att ta det från tv-soffan. Så eländigt har jag det inte som de jag tittar på. Tjipp killevipp är livet lite lättare och under tiden växer Folkes kofta och dammråttorna.
Zappandet ledde mig till en diskussion om hemtjänstmat också. Hu, för att bli beroende av den servicen. Pappaknappen var under hösten inte fullt så mobil som vanligt och han klagdae bittert. Själv behövde jag bara titta i förpackningarna för att inse att så ville man inte ha det. Kalla mig gärna konservativ men nog vill jag att det ska vara mer fläsk än broccoli i en fläskpannkaka. Jag gillar broccoli det är inte det. Jag minns också med fasa en bytta det var meningen att svärfar skulle äta, kyckling, potatis och hollandaisesås. Låter ju helt ok men både potatis och kyckling hade samma grå-beiga färg och såsen såg ut i både färg och konsistens som något som snarast kom ur en rejälare bihåleinflammation. Det kan inte vara vettigt att frakta mat över hela landet speciellt inte mat som är äcklig. Att köra transporter med Ben&Jerry-glass är jag allt för mycket för, samhällsekonomiskt och miljömässigt tveksamt, men det är ju så gott. Är Sverige verkligen ett så mycket fattigare land i dag än på sjuttiotalet när jag minns att klasskompisens farmor hade en hemsamarit som kom hem och handlade med farmorn och sen lagade mat med henne. Jag minns också att det fanns serviceboenden där det fanns plats för lite smårassliga människor. Där kunde man få äta med andra "påplatslagad" mat och med sällskap. Det känns som utvecklingen inte alltid går framåt och som att jag inte särskilt ser fram emot att behöva hemtjänst.
Nu ska jag sticka mer. Snart är jag framme vid ärmarna.
Kommentarer
Trackback
