Mer musik och god mat
I en uppsats beskrevs jag en gång av ett av platsisarna som "pappas särbo som gillar äcklig mat och konstig musik". Det finns människor som tycker att jag har för långt minne, jag förstår inte hur de menar då. Idag hade i alla fall "Two" med Kathryn Williams och Neill McColl kommit till Skivhörnan och jag kunde glad stoppa den i min ryggsäck.
Som vanligt (i alla fall den hr veckan) bar det av en sväng förbi lasarettet och svärfar. Hans pratglade rumskompis från igår hade gett sig av till regionsjukhuset så nu hade han lite långtråkigt. Vi pratade en stund om hustrun och saknaden efter henne. Åter igen berättade han också om hur bra han mått när han fick hjärtinfarkten för några år sen och hur han egentligen inte riktigt ville tillbaka till livet. Det är nog både långsamt och ensamt att vara änkeman. Egentligen är han lättast att prata med när man har honom på tu man hand även om det ofta blir rätt dystert samtal av det. När fler är på plats blir han mer förvirrad av att försöka hänga med i alla parallella spår som löper och för att visa att han hänger med eller hur jag ska säga tjoar han in ytterligare en lös trådände eller en kommentar till någon unge om att det borde hålla sig hemma mer, stänga av datorn eller så. Konstigt nog verkar han rätt bekväm med lite pauser i samtalet när det bara är han och jag det är han inte när fler är med.
Hemma gjorde jag matexperiment. Pasta och morotssås. Konstigt kanske men inte äckligt tvärtom gott tyckte jag men det var ju jag det.
Kommentarer
Trackback
