Joodå jag jobbar kväll i kväll med

Jamen hur less är jag då inte. I kväll jobbar jag dessutom med en man som kommer till jobbet två timmar innan han börjar. Jag kan lova er gott folk man kan inte jobba i förväg på mitt jobb. Dessutom vägrar karln att gå hem utan sitter på övertid då också. Okej. för det, jag vet faktiskt inte varför det är så vansinnigt irriterande att mannen drar på sig martyrkepsen. Jag menar har han inget liv kan jag knappast skaffa honom det, i alla fall inte på laglig grund. Det värsta är att han inte riktigt förstår hur det kan komma sig att vi andra är så "ansvarslösa" när det mest handlar om att göra det man ska lite raskt så man får göra kväll någon gång.

På torsdag ska det kickoffas det blir alltså tre (3!) kvällar med och på jobbet den här veckan. Känslan av vrånghet och grav otacksamhet sprider sig i mitt inre. Jag vill verkligen inte! Jag tycker det räcker så bra med att jobba inte behöver jag lära känna. Jag känner det som en tonåring jag känner det beskrev det, de som är värda att känna de känner jag redan, de jag inte känner är förmodligen inte värda att lära känna. Jo, jag vet, det är en übervrång inställning. Jag har en hel del roliga och trevliga människor på jobbet som jag inte har något emot att umgås med. Det är det där med aktiviteter och konstlat få i hop allt till en "Tillsammans-havregrynsgröt" jag har så svårt för. Dessutom är det så dags nu att lära känna när vi jobbat tillsammans i ett och ett halvt år. Jag lär väl genomleva även detta. Det vore enklare om jag hade gillat att ha "roligt".

Kommentarer
Postat av: Lufs

Trösttänk: Det är ändå inte hockey det bjuds på!

2008-04-15 @ 17:20:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0